29.4.07

Upplev våren på Öland


Aprildagen går mot sitt slut, staren sitter i en trädtopp och sjunger i den sjunkande solens sista varmgula strålar. Stilla. Havet speglar himlens milda pasteller i disgult disrosa disgrönt disblått, blankt. Frid.

Dagen började med frost i gräset som den uppgående solen raskt smälte, stillhet och frid redan då. Solens stigande väcker färgerna, allt blir klart, urskiljbart, de nakna grenarna talar ett språk omvärvda av ljusets klarhet. Mitt på dan fyller ljuset allt, det sjunger in i mig det ger blåsipporna, oändligt milda, en självlysande blå som svirrar mot fjolårslövets ekbruna. Aktivitet, intensitet i ljuset, tranorna flöjtar runt i det höga intensivblåa, bländande ljusa. Arbete, ryggtrött, jord, rik levande fylld med liv och maskar. Gödselkraft, fukt, livsduglig. Arbete, mat , balans, aktivitet, full uppmärksamhet i dagen, ljuset, blåsippornas prat. Stenar , jord, verklig, nära, intensivt liv. Solen vänder över havet, svag bris vattrar sidenet som strålar solen i ett ljus som inte går att skåda, evighet i tidförloppet. Evigt ljus, allt genomlysande ljus, genomträngande, lyftande, ljus som lycka som livselixir, som existensbärande. Jorden fuktig motstånd med grepen och detta ljus, en kontrast som är självklar, existens

Jorden som ligger färdig att låta fröna gro, krattad jämn, med halsduk av gyllene halm runt sig, att få en duk över sig för att hölja skydda fukt och värme. Solen vänder nedåt, storspoven drillar över ängen. I morgon sätter jag potatis, förgrodd, med redan små rötter. I morgon sår jag.

Varje timme varje stund är rik och dyrbar. Det är så mycket jag vill göra gestalta, fixa, dona..... Vårens milda framfart, här nära havet välgörande långsam är ändå så många sysslors moder. Veden huggas, landen rensas, beredas, sås, skötas. Måla i köket, sätta upp lister. Göra färdigt dörr och vägg, spika locklister på tillbyggnaden, fönsterfoder på småfönstren, gräva avloppsdiket klart, NJUTA.

Karin

22.2.07

mussäkert?!


När min far någon gång i början på 70-talet satte upp det skiftesverkshus där jag nu sitter klädde han väggarnas insidor med stående råspont, fastsatt på ett fiffigt sätt som tillät sjunkmån. Mellan yttervägg och råspont, liksom i bjälklag, isolerade han med gullfiber. Det var så man gjorde på den tiden.

Idag kan jag se resultatet. Av den pappersklädda gullfibern i ytterväggarna finns bara pappret kvar. Resten har mössen på något vis smulat sönder och fört bort, alternativt byggt gångar och bon av. I bjälklagret ser det likadant ut, med undantag för att här är mössens bon talrikare, bemängda med musbajs och muskiss. Äckligt!

När jag skall sanera är Gullfiber INTE något alternativ. Men på Ekofibers hemsida har jag läst att möss inte gillar borsaltet i Ekofiber och därför inte ger sig på denna sorts isolering.

För två år sedan gjorde jag en mindre tillbyggnad och fick då en bit gullfiber av en god vän. Denna hamnade i somras uppe på en kallvind tillsammans med en säck Ekofiber. När jag var där häromdagen för att hämta en planka upptäckte jag att mössen hade rivit sönder nästan all gullfiber. Ekofibern som stod alldeles intill var helt orörd, men undantag för ett litet hål i plasten som mössen kanske gjort för att testa vad som var i säcken.

Se bilden! Kanske ligger det en viss sanning i att mössen inte gillar Ekofiber. /Karin L

17.2.07

Behöver du ett nytt hammarskaft?

Här är ett bra tips (???) om hur man själv odlar skaft till sin hammare.

Bra tips kan handla om allting....

....allting som är bra eller roligt!

Dvs böcker, cykelvägar, evenemang, bra linoljefärg, perenner, hantverkare, kurser, utflyktsmål, bagerier, artiklar, tv-program, filmer, andra föreningar, bra beslut, listtillverkare, roliga spel .....................