Aprildagen går mot sitt slut, staren sitter i en trädtopp och sjunger i den sjunkande solens sista varmgula strålar. Stilla. Havet speglar himlens milda pasteller i disgult disrosa disgrönt disblått, blankt. Frid.
Dagen började med frost i gräset som den uppgående solen raskt smälte, stillhet och frid redan då. Solens stigande väcker färgerna, allt blir klart, urskiljbart, de nakna grenarna talar ett språk omvärvda av ljusets klarhet. Mitt på dan fyller ljuset allt, det sjunger in i mig det ger blåsipporna, oändligt milda, en självlysande blå som svirrar mot fjolårslövets ekbruna. Aktivitet, intensitet i ljuset, tranorna flöjtar runt i det höga intensivblåa, bländande ljusa. Arbete, ryggtrött, jord, rik levande fylld med liv och maskar. Gödselkraft, fukt, livsduglig. Arbete, mat , balans, aktivitet, full uppmärksamhet i dagen, ljuset, blåsippornas prat. Stenar , jord, verklig, nära, intensivt liv. Solen vänder över havet, svag bris vattrar sidenet som strålar solen i ett ljus som inte går att skåda, evighet i tidförloppet. Evigt ljus, allt genomlysande ljus, genomträngande, lyftande, ljus som lycka som livselixir, som existensbärande. Jorden fuktig motstånd med grepen och detta ljus, en kontrast som är självklar, existens
Jorden som ligger färdig att låta fröna gro, krattad jämn, med halsduk av gyllene halm runt sig, att få en duk över sig för att hölja skydda fukt och värme. Solen vänder nedåt, storspoven drillar över ängen. I morgon sätter jag potatis, förgrodd, med redan små rötter. I morgon sår jag.
Varje timme varje stund är rik och dyrbar. Det är så mycket jag vill göra gestalta, fixa, dona..... Vårens milda framfart, här nära havet välgörande långsam är ändå så många sysslors moder. Veden huggas, landen rensas, beredas, sås, skötas. Måla i köket, sätta upp lister. Göra färdigt dörr och vägg, spika locklister på tillbyggnaden, fönsterfoder på småfönstren, gräva avloppsdiket klart, NJUTA.
Karin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar